Arbetslöshetsersättning
Arbetslöshetsersättning
Arbetslöshetsförsäkringen i Sverige består av två delar: den frivilliga försäkringen som ger inkomstrelaterad ersättning och grundförsäkringen som består av en fastslagen ersättning. Grundförutsättningarna för att vara berättigad till arbetslöshetsersättning är deltagande i en arbetslöshetskassa under minst de senaste tolv månaderna (nödvändig förutsättning för inkomstrelaterad ersättning) eller att den arbetslöse personen måste ha arbetat i under minst de senaste 6 månaderna (80 timmar per månad) eller minst 480 timmar under en kontinuerlig sexmånadersperiod (minst 50 timmar per månad) under den senaste 12-månadersperioden före arbetslösheten (nödvändig förutsättning för både inkomstrelaterad ersättning och grundersättning).
Grundförsäkringen betalas ut i totalt 300 dagar, uppgår till SEK 365 per dag men reduceras proportionellt för arbetare som arbetat deltid, det vill säga mindre än 40 timmar per vecka.
Den inkomstrelaterade ersättningen uppgår till 80 % av inkomsten före arbetslösheten under de första 200 dagarna och 70 % av inkomsten under de påföljande 100 dagarna. Maximal ersättning är SEK 760.
Båda typerna av ersättning betalas efter en karensperiod på 7 dagar och endast för 5 dagar per vecka. Ersättningarna betalas under ytterligare 150 dagar om den försäkrade personen har barn under 18 år.
Arbetslöshetsersättningen kan stoppas under en viss tid (10 till 60 dagar) om den försäkrade personen frivilligt lämnar sin anställning eller avskedas på grund av misskötsel. Den dagliga ersättningen kan också reuceras (25-50 %) under en viss tid av anledningar som vägran att ta ett lämpligt arbete eller utbildning eller misskötsel som leder till att ett jobberbjudande tas tillbaka.
Sveriges nya arbetslöshetsförsäkringssystem, som fastställs i lag (2024:506) och kompletteras av förordning (2024:1350), trädde i kraft den 1 oktober 2025 och omformar arbetslöshetsförsäkringen till en inkomstbortfallsförsäkring som förvaltas av arbetslöshetskassorna. Samtidigt gäller de äldre reglerna från 1997 fortfarande för personer som redan befann sig i en pågående ersättningsperiod när den nya lagen trädde i kraft.
Enligt den nya lagen måste den sökande i allmänhet vara arbetsför, vara registrerad hos Arbetsförmedlingen och vara verkligt tillgänglig på arbetsmarknaden. Den sökande måste ha fyllt 20 år. Rätten till ersättning upphör vid utgången av månaden före den lagstadgade pensionsåldern.
Inte tjänstgöringstiden utan inkomsten under de senaste 12 månaderna är det viktigaste kriteriet.
Kvalificeringsprövningen bygger på en 12-månaders referensperiod, och förordningen fastställer de huvudsakliga tröskelvärdena till 120 000 SEK i total förvärvsinkomst och 11 000 SEK per månad under minst fyra månader.
Den sökande måste iaktta en väntetid på två dagar innan ersättningen börjar utbetalas, och ersättningsperioden beror därefter på antalet månader som uppfyller kraven enligt inkomsttröskeln för referensperioden: 300, 200 eller 100 ersättningsdagar enligt huvudregeln.
Det utbetalningsbara beloppet beräknas månadsvis. Förmånsgrunden, som motsvarar en tolftedel av den försäkrades inkomst under referensperioden, ligger till grund för beräkningen, även om förordningen om arbetslöshetsersättning ( ) begränsar förmånsgrunden till 34 000 kronor. Ersättningsnivån är vanligtvis 80 %, 60 % eller 50 %, främst baserat på antalet år som medlem i en arbetslöshetskassa. Nivån sänks efter 100 respektive 200 dagars ersättning.
Den nya lagen kopplar också rätten till ersättning nära till aktivt arbetssökande. Vissa handlingar kan leda till en varning eller indragning av ersättningen för personen: underlåtenhet att söka lämpligt arbete, vägran att ta ett lämpligt arbete, att själv orsaka sin arbetslöshet eller att lämna ett arbete utan rimlig anledning. Förordningen anger att hälsoskäl kan anses giltiga, förutsatt att de styrks av ett läkarintyg före anställningens upphörande.
Källa: Arbetslöshetsförsäkringslagen 1997:238, fram till SFS 2023:412–417; Förordning om arbetslöshetsförsäkring (2024:1350); Arbetslöshetsförsäkringslagen (2024:506)
Relaterade ämnen
Social TrygghetArbetslöshetsersättning
Arbetslöshetsförsäkringen i Sverige består av två delar: den frivilliga försäkringen som ger inkomstrelaterad ersättning och grundförsäkringen som består av en fastslagen ersättning. Grundförutsättningarna för att vara berättigad till arbetslöshetsersättning är deltagande i en arbetslöshetskassa under minst de senaste tolv månaderna (nödvändig förutsättning för inkomstrelaterad ersättning) eller att den arbetslöse personen måste ha arbetat i under minst de senaste 6 månaderna (80 timmar per månad) eller minst 480 timmar under en kontinuerlig sexmånadersperiod (minst 50 timmar per månad) under den senaste 12-månadersperioden före arbetslösheten (nödvändig förutsättning för både inkomstrelaterad ersättning och grundersättning).
Grundförsäkringen betalas ut i totalt 300 dagar, uppgår till SEK 365 per dag men reduceras proportionellt för arbetare som arbetat deltid, det vill säga mindre än 40 timmar per vecka.
Den inkomstrelaterade ersättningen uppgår till 80 % av inkomsten före arbetslösheten under de första 200 dagarna och 70 % av inkomsten under de påföljande 100 dagarna. Maximal ersättning är SEK 760.
Båda typerna av ersättning betalas efter en karensperiod på 7 dagar och endast för 5 dagar per vecka. Ersättningarna betalas under ytterligare 150 dagar om den försäkrade personen har barn under 18 år.
Arbetslöshetsersättningen kan stoppas under en viss tid (10 till 60 dagar) om den försäkrade personen frivilligt lämnar sin anställning eller avskedas på grund av misskötsel. Den dagliga ersättningen kan också reuceras (25-50 %) under en viss tid av anledningar som vägran att ta ett lämpligt arbete eller utbildning eller misskötsel som leder till att ett jobberbjudande tas tillbaka.
Sveriges nya arbetslöshetsförsäkringssystem, som fastställs i lag (2024:506) och kompletteras av förordning (2024:1350), trädde i kraft den 1 oktober 2025 och omformar arbetslöshetsförsäkringen till en inkomstbortfallsförsäkring som förvaltas av arbetslöshetskassorna. Samtidigt gäller de äldre reglerna från 1997 fortfarande för personer som redan befann sig i en pågående ersättningsperiod när den nya lagen trädde i kraft.
Enligt den nya lagen måste den sökande i allmänhet vara arbetsför, vara registrerad hos Arbetsförmedlingen och vara verkligt tillgänglig på arbetsmarknaden. Den sökande måste ha fyllt 20 år. Rätten till ersättning upphör vid utgången av månaden före den lagstadgade pensionsåldern.
Inte tjänstgöringstiden utan inkomsten under de senaste 12 månaderna är det viktigaste kriteriet.
Kvalificeringsprövningen bygger på en 12-månaders referensperiod, och förordningen fastställer de huvudsakliga tröskelvärdena till 120 000 SEK i total förvärvsinkomst och 11 000 SEK per månad under minst fyra månader.
Den sökande måste iaktta en väntetid på två dagar innan ersättningen börjar utbetalas, och ersättningsperioden beror därefter på antalet månader som uppfyller kraven enligt inkomsttröskeln för referensperioden: 300, 200 eller 100 ersättningsdagar enligt huvudregeln.
Det utbetalningsbara beloppet beräknas månadsvis. Förmånsgrunden, som motsvarar en tolftedel av den försäkrades inkomst under referensperioden, ligger till grund för beräkningen, även om förordningen om arbetslöshetsersättning ( ) begränsar förmånsgrunden till 34 000 kronor. Ersättningsnivån är vanligtvis 80 %, 60 % eller 50 %, främst baserat på antalet år som medlem i en arbetslöshetskassa. Nivån sänks efter 100 respektive 200 dagars ersättning.
Den nya lagen kopplar också rätten till ersättning nära till aktivt arbetssökande. Vissa handlingar kan leda till en varning eller indragning av ersättningen för personen: underlåtenhet att söka lämpligt arbete, vägran att ta ett lämpligt arbete, att själv orsaka sin arbetslöshet eller att lämna ett arbete utan rimlig anledning. Förordningen anger att hälsoskäl kan anses giltiga, förutsatt att de styrks av ett läkarintyg före anställningens upphörande.
Källa: Arbetslöshetsförsäkringslagen 1997:238, fram till SFS 2023:412–417; Förordning om arbetslöshetsförsäkring (2024:1350); Arbetslöshetsförsäkringslagen (2024:506)
